Jag är en " tjej," som har hunnit få en del erfarenhet. Är full av energi. Håller alltid igång, inga begränsningar. Aldrig rädd för att ge mig på något nytt. Kan hantera både borrmaskin och motorsåg. Envis som synden, både på gott och ont. Släktforskar och gillar fart och motorcyklar. Sjunker gärna ner i soffan med en deckare. Positiv och glad. Oftast! Visst finns det "ups and downs " för mig, som för andra. Svårigheter formar människan. Har man, barn och barnbarn. Födelsedag har jag också. Jajamen! Varje år den 22.6.

De sistnämnda små, tar upp en stor del av min tid. Då givetvis till att fotografera dem. Även vår fina natur blir förevigad. Redan som 10-åring fick jag min första kamera. Det blev en plåga för mina föräldrar med alla dessa framkallningar. Kamerorna har sedan dess kommit och gått i mitt liv. Större och mindre. Ibland blir jag trött på att alltid ha något stort och tungt runt halsen eller på axeln. Då åker den lilla ner i fickan på promenaden. En kamera är ett måste när jag går hemifrån. Digitalt är toppen. Inga dyra framkallningar. Blir inte bilderna bra, så är det bara "delete". En fantastisk knapp! Lite får jag kanske skryta. Jag har fått med foto i en del tidningar. Så leker jag lite med datorn och gör digitala bilder. Gör även lite websets.

Jag gillar att sjunga och spelade förr mycket piano och orgel. Även lite gitarr. Mina föräldrar hade hotell och jag och min bror underhöll gästerna då och då. Sjöng i körer och även i skolans orkester. Gillar friidrott och i yngre dar´ tävlade jag i höjd (1,45) och 60 m- löpning (7,9). Lite basket blev det också. Var med i en gymnastikgrupp, som hette "Brigitt-truppen" och vi åkte runt och uppträdde. Plötsligt en dag hände det som absolut inte får hända. Min mamma dog när jag bara var 15 år och min Pappa när jag var 17. Jag stod på 2 ben men i 2 världar. Rötterna slets bort och livslusten försvann. Man kommer tillbaka men som en annan person. Såren läks aldrig. Sorg är det pris man får betala för att man älskar.

Stranden med havet är mitt rätta element. Det kvittar i vilket land stranden finns, jag dras dit. Där kan jag gå i evigheter. Är jag ledsen, kan jag gråta. Är jag arg kan jag skrika. Havet skvallrar inte.

Hunden här intill är på min härliga Inka. Hon älskade snö och att bada. Jag fick glädjen att ha henne hos mig i nästan 13 år. En gosig, trofast kompis. Alltid lika glad när jag kom hem. Det kvittade om jag varit borta i flera timmar eller bara slängt soporna. Ja, minnena är många.

Titta gärna vidare på mina sidor och det hade varit skoj om du sände mig ett mail för att säga vad du tycker.

Ha en skön dag och "Take Care "

Agneta